Remissvar; lagförslaget ”Otillåtna bosättningar” under all kritik

”En markägare som ansöker hos Kronofogdemyndigheten om att en otillåten bosättning ska avlägsnas ska få en effektivare, enklare och billigare prövning av sitt ärende.” – Så presenteras det nya lagförslaget om otillåtna bosättningar, med vilket riksdagen hoppas kunna göra det enklare att, för att använda lagtextens ord, ”avhysa” människor som saknar permanent bostad i landet.

På senaste tiden har polisen fortsatt sin hetsjakt mot romska EU-migranter i Sverige. Tillfälliga boenden förstörs ofta mitt i natten och boende tvingas flytta ständigt från plats till plats. Vi är många som gärna sett en ändrad lagstiftning; en lagstiftning som erkänner och skyddar socioekonomiskt utsatta personers rätt till boende och som kan sätta stopp för polisens nattliga räder.

Lagförslaget Otillåtna bosättningar möter inga sådana förväntningar. Istället ges polisen ökade befogenheter att vräka boende och markägare ges möjlighet att gå direkt till polisen, istället för till kronofogden. Särskilt problematiskt är att beslut om avhysning kan komma att omfatta tredje part(besökare eller nyanlända), och att polisen i vissa fall kan få befogenhet att vräka människor utan att först behöva identifiera dem. Vidare ges Kronofogden utökade möjligheter att beslagta eller förstöra de boendes egendom.

Hur blev det så illa? Centrum för Sociala Rättigheter förklarar steg för steg i sitt remissvar på vilka sätt som det nya lagförslaget, och den undersökning som ligger bakom, har misslyckats.

Uppdraget inför förslaget har som utgångspunkt varit partiskt.

I regeringens uppdrag till Maria Åhrling är det primära syftet med utredningen att föreslå förbättringar för markägares möjlighet att förstöra så kallade otillåtna bosättningar. Rättssäkerheten för de boende blir ett sidospår och barnrättsperspektivet hamnar i bakgrunden. Situationen saknar det helhetsperspektiv som behövs för utsatta EU-medborgares levnadsvillkor ska förbättras istället för försämras.

Det har saknats en balans i representationen av motstående intressen.  

Inför förslaget har ingen boende fått möjlighet att yttra sig. Samtidigt har Sveriges kommuner och landsting (som utgör 56 % av de markägare som ansökt om avhysning) fått ge sina synpunkter. Eftersom den underrepresenterade sidan består till stor del av socioekonomiskt utsatta, och historiskt diskriminerade personer är det extra allvarligt att kommunikationen har varit partisk inför förslaget.

Förslaget saknar ett människorättsperspektiv

Äganderätten prioriteras oproportionerligt framför andra sociala rättigheter. Samtidigt visar förslaget på en tydlig obalans i hänsyn till de olika parternas äganderätt. Exempelvis föreslås att det är den avlägsnande myndigheten (i detta fall kronofogdemyndigheten) som ska avgöra vilken av de boendes egendom som är att anses vara av ”ringa värde”.

Förslaget är diskriminerande och brister i rättssäkerhet

Enligt utredningen visar statistik att de boende främst är romer. Utredningen tar själv upp den väldokumenterade diskriminering som skett mot romer i Sverige och den kritik som på senaste tiden har riktats mot Sverige på grund av vårt lands diskriminering mot romer. Men dessa viktiga fakta verkar inte ha påverkat utformningen av förslaget i det minsta.

I uppdraget gavs boendes rättssäkerhet en sekundär betydelse. Denna snedvridna prioritering bygger vidare på den redan existerande strukturella diskriminering som har skett historiskt och sker i nutid mot den grupp som är överrepresenterad i aktuella otillåtna bosättningar. 

 

Läs CSR;s Remissyttrande i sin helhet

Läs regeringens pressmeddelande här

Läs lagförslaget här

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *