Vräkning av Sorgenfrilägret överklagad till högsta instans

ENGLISH BELOW

Centrum för Sociala rättigheter har i veckan överklagat beslutet om vräkning av lägret i Sorgenfri i Malmö till Mark- och Miljööverdomstolen, det vill säga högsta nationella rättsliga instansen. De romska EU-migranter som bodde i lägret vräktes oktober 2015 efter ett beslut från Malmö Stad trots protester från de boende i samarbete med grannar och aktivister från gräsrotsorganisationer. Lägret jämnades med marken och alla personliga tillhörigheter som fanns kvar förstördes. De husvagnar som lämnat lägren till omkringliggande gator i industriområdena i östra Malmö beslagtogs av stadens parkeringsvakter.

Centrum för Sociala Rättigheter hade redan tidigare överklagat beslut om vräkning av lägret under våren 2015 vilket resulterade i att den då planerade vräkningen ställdes in. Men denna gång hade Malmö stad en annan juridisk strategi: Istället för att vräka de boende med stöd i avhysningslagstiftning som hänvisar till markägarens rätt till platsen, valde de nu att klassificera de boende som en sanitär olägenhet, som skulle städas bort skyndsamt.

CSR driver nu ett överklagande av Malmö stads beslut som nu går till högsta nationella instans: Mark- och Miljööverdomstolen.  Sverige har undertecknat en rad människorättskonventioner som i olika former skyddar mot godtyckliga avhysningar. Ett tydligt tecken på att avhysningen var godtycklig var att Malmö stad valde att kringgå skyddslagstiftning och istället tillämpa Miljölagstiftning.

Skyddet mot avhysningar återfinns bland annat i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter artikel 11, FN:s konvention om medborgliga och politiska rättigheter artikel 17 och Europakonventionens artikel 8. Skyddet under Europakonventionen tar sikte på rätten till familjeliv, privatliv och skydd för hemmet.

Artikel 8 är inte absolut och kan begränsas av olika medlemsländers lagar. Men frågan är om miljöbalkens regler lever upp till de krav Europadomstolen ställer på en avhysningslagstiftning. När lägret tömdes gick de boende och aktivister som samlats i solidaritet till Malmö Stadshus och inledde en lång och uppmärksammad protest mot stadens agerande. De romska aktivisterna kräver sin rätt till boende och att deras rätt att samlas för protest respekteras. På grund av polisrepression avbröts slutligen protesterna, men den juridiska processen fortgår. Vi i CSR kräver ett svar: Väger sanitära skäl tungt nog för att kringgå skydd för hem. privat- och familjeliv? Har åtgärden varit proportionerlig? Har Sverige något ansvar att respektera de andra människorättskonventioner som finns utöver Europakonventionen?

I slutändan måste två intressen vägas mot varandra, människors rätt att söka skydd från otrygghet och kyla mot statens intresse av att göra människor hemlösa. CRS menar att staten har ett långt gående ansvar mot de personer som lever i utsatthet på Malmös gator. Därför kan statens intresse av att skapa hemlöshet aldrig väga tyngre, och vi kommer inte sluta kämpa förens staten tar sitt ansvar och respekterar mänskliga rättigheter gentemot var och en som befinner sig inom landets gränser.

—————————————————————

In english:

 

Center for Social Rights has this week appealed the decision on eviction of the camp in Sorgenfri in Malmö to the highest national judicial instance. The Roma EU migrants living in the camp were evicted in October 2015 following a decision by the City of Malmö, despite protests from residents, neighbors and activists from grassroots organizations. The camp was leveled and all the personal belongings that were left were destroyed.

Center for Social Rights had already appealed the decision on eviction of the camp in the spring of 2015 which resulted with the planned eviction being canceled. But this time the city of Malmö used a different legal strategy: Instead of evicting the residents with the support of the eviction laws, referring to the landowner’s right to the place, they chose now to classify the residents as a unsanitary nuisance that would be cleared away promptly.

CSR is now driving an appeal against the City of Malmö’s decision up to the highest national court: Mark och Miljööverdomstolen. Sweden has signed a number of human rights conventions in various forms of protection from arbitrary evictions. A clear sign that the eviction was arbitrary was that the City of Malmö chose to bypass protection laws and instead apply the environmental legislation.

The protection against evictions are included in the UN Convention on Economic, Social and Cultural Rights, Article 11, UN Convention on civil and political rights, Article 17 and the European Convention on Human Rights (ECHR), Article 8. Protection under the ECHR concerns the right to family life, privacy and protection of the home.

Article 8 is not absolute and may be limited by various member countries’ laws. But the question is whether the provisions of the code meets the requirements that the European Court impose on an eviction laws. When the camp was emptied residents and activists gathered in solidarity outside Malmö Town Hall and began a long and acclaimed protest against the city’s actions. The Roma activists demanded their right to housing and that their right to protest is respected. Due to police repression the protests seized, but the legal process continues. Center for social rights requires an answer: Can sanitary reasons outweigh rights for the protection of the home. private and family life? Have the measure been proportionate? Does Sweden have any responsibility to respect other human rights conventions than the ECHR?

In the end, two interests are to be weighed against each other: the right of people to seek shelter and the national interest in making people homeless. CRS believes that the state has a strong responsibility toward the people who live on the streets of Malmö. The city of Malmö needs to take its responsibility and respect human rights against everyone who is within the country’s borders.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *